söndag 24 januari 2016

En oinbjuden gäst som vägrar att gå

Så var den här igen. Söndagsångesten. Den smyger upp på en. Jag tänker ofta att jag inte är en person med söndagsångest. Trivs man med sin tillvaro finns det inget att få ångest över, ungefär. Och det gör jag ju. Trivs med min tillvaro. Så egentligen vet jag inte om det är Den Stora Söndagsångesten jag får. Det är snarare så att jag bara börjar ifrågasätta alla mina livsval någonsin. (För det är ingen big deal, menar jag.) Ett stort "varför" hänger i luften. Varför gör jag allt jag gör? Det låter väldigt dramatiskt, men det som händer är mest att jag tappar lust och ork. Allt känns mycket jobbigare än vad det är. Laga middag? Ett heldagsprojekt. Att både öva fiol och plugga franska är otänkbart. Möjligtvis kan jag göra ett av alternativen. Jag vet inte vart den här orkeslösheten kommer ifrån. Det är inte "äsch, läxor är tråkigt", utan det är att jag verkligen inte klarar av det. Just den här helgen har dessutom huvudvärken spänt i bakhuvudet, vilket säkert bidragit. Ingenting har hjälpt; inte sömn, vatten, te, Ipren eller frisk luft.

Problemet med Orkeslösheten är att även fast den kommer och stör så måste saker fortfarande bli gjorda. Idag behövde jag till exempel göra en telefonintervju inför ett personporträtt. Likaså skulle inte franskprovet till veckan skjutas framåt enbart pga mig. Intervjun tog tur nog bara tjugo minuter och ungefär lika lång tid la jag ner på franskan, sen var jag helt slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här. Jag är ju fullt tillfreds med hur jag har det. Jag älskar att gå i skolan och jag älskar att skriva åt lokaltidningen.

Nu har jag iallafall kikat på söta bilder av Junie, så förhoppningsvis kommer jag sova snart. Det har jag åtminstone inga problem med att göra.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar